I kattmånaden mars tjuvläser vi ur
EN UNG HONKATTS DAGBOK
Text: © Pia Wiman 1999. Publicerad i SP 1-2002
Livet är verkligen emligt
Till att börja med var allt sol, ljus, värme, pirr i kropp och själ, och jag kände mig så oförskämt nöjd med livet så jag rullade mig litet grand på golvet och jamade litet extra högt och fint. Det missförstod tydligen min polare Maffe för han kom sättande som en raket och började bita mig i nacken. Och det är ju OK, det är ganska mumsigt, det killar lite både här och där när han gör det. Min nya "mammis" har inte fattat det, så hon motar bort Maffe då och då, men jag springer genast fram till honom igen och så fortsätter vi det där underbara nafsandet…
Men nu - Uj, så fel det blev! Bäst vad det var så hade Maffe fått in nåt i kisseriet - och det kändes inte helt fel - men ganska fånigt, så jag blev liksom både glad, arg och litet full i skratt. För att sätta mig i respekt så sopade jag till honom!!
Någon dag senare
hade vi väldigt mysiga stunder jag och Maffe, och den där grejen gillar jag. Men hör och häpna - NU VILL INTE MAFFE! Det är ju befängt!!! Jag har försökt övertyga honom på alla sätt och vis - jag skriker i högan sky på honom, sätter rumpan under nosen på honom - men ICKE!!!!! Så nu skriker jag för det också… Nu undrar jag: Är killar alltid så här???
Inga vettiga relationer resp "skamlös"
Mammis, som inte verkar ha några som helst vettiga relationer till killar, muttrar något om att jag är skamlös, att killar tröttnar så fort och att "nu slipper vi väl fler illaluktande markeringar på ett tag". Det sista förstår jag inte alls. Maffe luktar väldigt gott tycker både jag och alla de andra flickorna i huset. Det luktar ungefär som svarta vinbär... suck... med sol på.
På tal om "skamlös" så smyger mammis runt med en kamera och försöker fotografera mig och Maffis när vi har det som mysigast, men vi går och gömmer oss då. Maffe säger att vissa gamla damer blir så där perversa på ålderns höst. Några virkar antimakasser och spelar bridge, men den här flänger runt i konstiga bilar, sitter i timmar framför datorn och "läser på distans". Vem tusan vill ha distans ?
Isobelle: "Vem tusan vill ha distans?"
Foto: © G Hedberg
En önskan att bekatta världen
Vi har haft kattungar också. Jag tyckte de var jättegosiga redan från början. Det tyckte inte alla, en del fräste och var RÄDDA för de där små pyrena. Just nu finns det ingen kvar i huset, så jag känner starkt för att bekatta världen med fler underbara ungar. Jag tror att det är det som Maffe och jag sysslar med, men säker kan man ju inte vara…
Normalt har jag väldigt bra aptit, men just nu har jag ingen matlust alls, jag vill helst sjunga och mumsa med Maffe - det upptar mina tankar hela tiden. Speciellt nu när Maffe är så motsträvig.
En stor och stark och lurvig en…
Några dagar har det varit hyfsat med sol ute och då springer vi i uterummet där ett fönster står öppet - fast med nät för. Det doftar också ljuvligt. Där har en stor, stark, lurvig kille lämnat sina doftspår. Det vore inte alls fel att träffa honom, tycker jag, nu när Maffe är så ointres-serad. "Han är uttröttad, din lilla toka", säger mammis ...
Slutar nu kära dagbok, men jag är lycklig - olycklig - glad - ledsen - och ffa omtumlad.
Isobelle
PS "Emligt" är upplandsdialekt - jag är född där - och betyder bedrövligt - minst sagt! DS
