Stjärnkatten

EN HEMLÖS KATT SOM DET GÅTT BRA FÖR

På sensommaren, på väg hem från jobbet såg jag en eftermiddag en katt i ett buskage. Lite senare när jag såg katten där igen stannade jag för att se vad det var för en katt. I buskaget hittade jag ett litet katthus, matskålar och annat till katt. På huset stod det textat "hemlös katt".

Jag höll lite utkik under de närmaste dagarna och en eftermiddag såg jag några flickor där. Jag parkerade bilen och gick bort till dem. Flickorna berättade lite grand för mig om katten, som var hemlös. De hade varit hos katten och gett henne mat och kelat med henne från i våras någon gång. Hon hade flyttat hit ut efter att ha bott med sina kattungar i ett elskåp i en garagelänga.

Hemlös dräktig hona

Från att ha varit lite skygg, märkes det att hon fått tillit till dessa flickor och till människor överhuvudtaget. Hon hade en unge där också (hade haft flera). Ungen sprang bort så snart den upptäckte att man kom, medan mamman i godan ro tuggade i sig av godsakerna hon blev bjuden på.

Johanna, Jennie och Sofie Flickorna som skötte om katterna var i åldrarna 9 -10 år och hette Johanna, Jennie och Sofie. Vi bytte telefonnummer med varandra. Jag sade att det skulle vara bra om vi kunde ordna ett permanent hem åt henne och ungen. Dessutom var honan dräktig igen… Flickorna blev kanske inte överlyckliga först, de hade ju ägnat mycket tid och omsorg åt katterna, skaffat mat för egna pengar och sett till att de hade det bra. Fast egentligen tyckte de också att det skulle vara bra om katterna fick bo i trygghet i ett eget hem. Nytt hem hos Maria Jag talade med Marianne på Råmossens katthem. Hon skulle komma och ta med sig katten till djurhemmet, kontakta veterinär och så småningom försöka placera ut henne. bild på hemlös katt

Maria med Magda och hennes nye kompis Nalle

Bara någon dag senare var katten borta, men det fanns en lapp med ett telefonnummer. Jag lovade flickorna att jag skulle ringa numret. Det visade sig vara en dam som hette Maria. Hon hade tagit hem katten då hon såg att den var hemlös. Hon hade en katt sedan tidigare, och hade funderat på att skaffa antingen en katt till eller en liten hund. Det hon tänkte mest på var om katterna skulle komma överens och om honan skulle trivas som innekatt. Det gick över förväntan och katterna blev bästa kompisar. Katthonan fick namnet "Magda" och kompisen heter "Nalle". Marianne, som inte behövde placera om katten, ordnade med en veterinär som kastrerade den och tog bort fostren. Det var sex stycken… En dag i oktober hälsade flickorna och jag på hos Maria för att träffa Magda och se hur hon hade det nu. Det var ett trevligt möte. Hon visade flickorna tillgivenhet och låg i deras knä. Maria bjöd på mycket gott och flickorna var nöjda med att katten fått det bra.

Fr.v. Johanna, Jennie och Sofie med Magda

Kattungen infångades lite senare, men han var mycket folkskygg och efter moget övervägande fann vi det bäst att den fick somna in. Fortfarande går kattpappan kvar ute. Han är nästa projekt - förhoppningsvis har vi bättre lycka med honom än den lille ungen. Det har varit så glädjande att se Johanna, Jennie och Sofies engagemang för katten. De lade ner pengar, tid och kärlek på en katt som inte många brydde sig om. Stor KRAM till er!