SIBIRISK KATT - en katt för allergiker också?
Jag är kattälskare och allergiker. Eller kanske snarare kattälskare MEN aller-giker. Det är nu ett antal år sedan vår huskatt, Mattis, fick lov att byta hem. När jag under hösten hörde talas om en kattras som allergiker skulle kunna tåla blev jag förstås nyfiken - kunde det verkligen vara möjligt?
Rasen heter Sibirisk katt och har bara funnits i Sverige i några år. Enligt de tidningsartiklar och hemsidor jag hittat finns det ganska många allergiker som tål dessa katter. Man tror att det kan beror på att rasen kanske har mindre av det protein som kattallergiker är känsliga mot, FEL-D 1. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att så är fallet. Antagligen finns det inga studier gjorda alls.
Besök i testhem
På den svenska rasföreningens hemsida hittade jag information om s.k. "testhem". Det är kattägare och uppfödare runt om i Sverige som tar emot besök, så att man t.ex. kan se om man tål rasen. En kall vintermorgon åkte alltså jag och några fler allergiker till ett trevligt katteri i Valbo. Där finns tre vuxna sibirier: Annoshka, Valkyria och Matisse, två honor och en hane.
Oerhört vackra Annoshka
Så fort vi hunnit innanför dörren kom katterna pilande från olika håll; de undrade förstås vilka vi var. Nyfiket tassade de runt och luktade på oss och våra saker, och jag måste säga att jag blev en smula nervös - jag är nämligen VÄLDIGT allergisk mot katter. Jag kan inte vara hemma hos någon med pälsdjur, det är knappt så att jag kan stå i dörröppningen. Jag kan "lukta mig till" om folk jag möter har djur. Jag blir till och med allergisk när jag möter en person som nyss har varit i ett hem med katter - även om personen inte har klappat katterna. Jag får astma, klåda i ögonen, snuva och nästäppa. Nu kände jag... ingenting. Inte med den bästa vilja i världen kunde jag upptäcka någon allergisk reaktion, trots att jag befann mig alldeles bredvid katterna.
Det är en hårig kattras …
Sibiriska katter är ganska långhåriga, och det brukar inte förbättra min allergi precis, men när jag märkte att inget hände tog jag mod till mig och började klappa den närmaste katten - man får ju passa på! Fortfarande ingen reaktion. Jag hälsade på katterna en efter en, och det gick hur bra som helst. Vi stannade kvar i två timmar, och det enda som hände var att mina ögon kliade en liten stund när jag gnuggat dem med "katt" på händerna, bara för att prova. Det var samma sak med mitt ressällskap, ingen reaktion utom lite klåda när de gnuggade ögonen.
Katterna var helt enkelt härliga! Sociala och trevliga utan att vara "påträngande", som vissa raser kan vara. Det märktes att de tyckte om att vara tillsammans med människor och ha koll på vad som hände, samtidigt som de var självständiga, kelade på sina egna villkor och sa ifrån om de inte ville.
Intelligent katt med vilt utseende
Man räknar med att Sibirier fortsätter att växa upp till 5 års ålder, och så gammal var ingen av de här katterna, men de var ändå rätt stora. En fullstor hona brukar väga runt 5 kg, medan hanarna kan väga uppemot 10 kg - utan att vara feta! De såg ganska vilda ut också, med mycket hår på kroppen och svansen, antydan till tofsar på öronen och stora, gula ögon. Ögon som inte släppte mig med blicken när jag var ohövlig nog att stirra in i dem.
En av katterna satte sig fint framför husse för att få en bit godis, och familjen berättade att katterna kunde öppna dörrar och apportera. I Ryssland används Sibirierna bl.a. som cirkuskatter för att de är så intelligenta och läraktiga. På vägen hem och under resten av dagen kände jag då och då av kattallergin, lite klåda i ögonen och antydan till astma. Kanske tål jag inte kattrasen helt, men ändå bra mycket bättre än någon annan ras jag träffat på. Chansen att någon med mindre uttalad allergi än jag kan tåla denna ras är nog ganska stor!
Handlöst förälskad …
Så, kommer jag då att skaffa en Sibirisk katt? Jag vet inte. En sak är i alla fall säker - jag är handlöst förälskad i rasen! Frågan är om jag någonsin kommer att kunna tänka mig en annan katt? Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Annika och Mikael Ågren med familj, som så generöst tog emot oss och delade med sig av både katter och erfarenheter. Idén med testhem borde fler rasföreningar verkligen ta efter.
Besök familjens hemsida www.backaby.com eller mejla annikaagren.telia.com
Text och foto: © Tina Wiman
FAKTA. Kort om Sibirisk katt
Ursprung: Sibirien. Uppkom genom att ryska kattraser parade sig med sibirisk vildkatt. I Ryssland gick den under benämningen "Soptunnekatt". Semilånghår i flera färger & teckningar. Pälsen är tjock, vattenavstötande och svansen lång & yvig. Rasen är medium till stor (6-10 kg), frisk och tålig. Särdrag: Katten gillar vatten, är en god simmare och fångar fisk direkt ur sjön. Också en skicklig jägare Tio katter importerades till Skellefteå år 2000. Nu finns ett 20-tal svenska uppfödare, och ett tiotal testhem. Tolereras av många kattallergiker, men inte alla. Dyra, 5 000 - 10 000 SEK. Rasföreningens hemsida: www.sibiriskkatt.nu
STJÄRNPOSTEN - FALUKURIREN - EXPRESSEN - STJÄRNPOSTEN …
I SP 3-2004, som distribuerades den 25-27 september, hade vi utförlig info om pälsdjursallergi. Artikeln inspirerade indirekt till ett par uppföljare i dagspressen! Pia Persson, FaluKuriren, medverkade i samma nummer av SP. Som tack fick hon ett ex av tidningen. Den 29 september skrev hon om en tämligen ny kattras i Sverige, Sibirisk katt, som tycks vara allergivänlig. Expressen "knyckte" materialet den 4 oktober. Stjärnposten avslutar rundgången med en artikel av en modig pälsdjursallergiker som personligen besökte ett testhem i Valbo. Håll till godo! /Redaktionen
Text och bilder publicerades i SP 4-2004
