Två sidor med knorr....KATTUNGAR
Fortsättning på... "Jag minns en vår"
Det visade sig snart nog vad som väntades efter mötet med den främmande inkräktaren, och att vänta kattungar är minsann ingen dans på rosor, ovana som vi var. Familjen engagerade sig dock som en man, och jakten på information började. Tur att vi har vänner med katt, resonerad vi, och öppnade sinnena för den folkliga klokheten. Vi fann snart att man hade olika uppfattningar om hur saker skulle göras och skötas, och då vi i vår familj har en viss tilltro till vetenskap och beprövad erfarenhet styrde vi våra steg till bibliotekets hyllor för facklitteratur. Ett råd till alla som tänker i samma banor:Låna bara EN bok. Detta för att undvika total begreppsförvirring! Författarna tycktes nämligen, precis som våra vänner, ha olika uppfattningar. Urvalet blev boken vars författare hade det mest sympatiska namnet.
Boken lärde oss vikten av en trygg och ostörd miljö för den blivande modern och hennes små, och det inrättades en bolåda i sovrummets mest avskilda del, med lagom avstånd till sängen för lättillgänglig kontakt. Vi hade på en höft räknat fram de troligaste dygnen för nedkomsten, och givetvis skulle vi övervaka händelsen. Sällan hade vi varit mer pålästa och väl förberedda.
För säkerhets skull turades vi om att vaka de sista nätterna, men natten då det hände sinade krafterna hos den som hade vakten, och ackompanjerad av snarkningar passade kattan på att utan inblandning föda fram sina tre. Platsen hon hade valt var inte ens i närheten av den väl förberedda, utan hon hade föredragit att boa i ett lapptäcke som låg slängt på en soffa. Miljön var måhända både avskild och trygg, men en aning våtvarm, och flyttning till bolådan inleddes.
Nu var det ju på det viset, att man i boken talade om att lukter var viktiga för kattungarnas grundtrygghet, så det blev till att klippa ut en ruta ur täcket, aningen fuktig visserligen, men den fick följa med ungarna till bolådan. Ett lapptäcke med en urklippt lapp väcker frågor. "Där finns tryggheten", svarar vi och nonchalerar de klentrogna blickarna. De allra första veckorna hölls moder katt instängd i sovrummet. När dörren öppnades kom dom andra katterna för att se vad som var på gång. Mormor katt verkade enbart förolämpad, men vår unge hankatt blev eld och lågor.
Kattkillen hörde dåligt, i själva verket ingenting alls, vilket inte tycktes besvära honom ett enda dugg. Ett av hans favoritnöjen var att undersöka hur saker betedde sig när dom hamnade på golvet. Ofta hittade man honom på hyllor och fönsterkarmar i full färd med att riva ner blomkrukor, prynadsföremål och andra småprylar, koncentrerat och medvetet. Bakom ryggen på den lomhörde sa vi vår hjärtas mening. Vi visste ju att han inte tog illa upp,så att säga.
Allt emellanåt sågs någon på alla fyra medan vi andra passade på att be den letande kolla efter läppstiftet, tesilen, bakpulverburken eller elräkningen. Frånvaron av TV:s fjärrkontroll utlöste störst aktivitet.
Sett ur hanens perspektiv är det lätt att förstå hans entusiasm över vad han ansåg vara nya pälsförsedda leksaker, redan i golvnivå dessutom. Det blev en rejäl uppståndelse när han började dribbla med en kattunge som om den vore en puck på en isrink. Vrålet från den vilt protesterande modern liksom pipen från den lille kraken som dribblades mellan hanens framtassar klingade ohörda, men kroppsspråket hos den rasande kattmamman gick inte att ta miste på när hon tornade upp sig framför hankatten som just skulle lägga en långpassning.
Ömkligt pipande bars en aning tilltufsad kattunge tillbaka till bolådan, och kattvärldens Wayne Gretzky avstängdes omedelbart på obestämd tid
Nu startade en livlig diskussion i familjen huruvida man borde konsultera en skicklig djurpsykolog, men innan man kom så långt som till Gula Sidorna hade förslaget röstats ner. Man kunde nämligen inte enas om vem som var i störst behov av terapi, spelaren eller hans puck.
Pucken, som förresten fick heta Pucken, fick uppenbart inga bestående problem efter den omilda behandlingen. Han blev frimodig, självsäker och mycket social. Ofta kunde man se honom slänga sig på rygg vid fötterna på den för tillfället utvalde. Då undrade man ju förstås om detta beteende ändå inte kunde vara en betingad reflex från en mycket tidig händelse i hans liv... Hanen, som fortsättningsvis fick gå under namnet Pain Catzky, fortsatte obekymrat sin outtröttliga sysselsättning, nämligen sökandet efter den Perfekta Leksaken.
Text:
Maria Forsberg Blomgren
(Publicerad i SP 3-2007)
